Känner hur paniken börjar koma krypandes.. Har inte träffat Honey på evigheter och det känns som att jag har svikit henne på alla sätt som finns. Nu har hon flyttat vilket innebär att jag inte kan hälsa på henne när jag vill. Men hon har det förmodligen bra. Men endå har så dåligt samvete så det finns inte, det känns verkligen som att jag svikit henne. Önskar hon kunde prata så hon kan säga till mig hur hon känner och att jag då kunde förklara för henne varför det blev som det blev. Hon skulle förstå i så fall, det vet jag. Har skickat ett mail till dom nya ägarna för en liten stund sen. Hoppas att jag får svar snart, men kommer förmodligen inte få det förens imorgon eller ännu senare. Det är sånt som märks. Det blir bra hur det än blir, huvudsaken är att hon lever och har det bra! Nae nu ska jag se tv.

See you soon!


I love you i really do and i miss you soo Honey,. <3